Cruz de Ferro, järnkorset.
Traditionen lär att pilgrimen ska bära med en sten hemifrån och som en symbolisk gest lägga den på den hög för att avlasta sina gamla synder.
Från dagboken:
"Molnigt, kom iväg vid sju-tiden. Mycket folk ute. Passerade Cruz de Ferro. På väg till Ponferrade träffade jag Jennifer. Gick till Camponaraya. Käkade biffstek, snackade med Jennifer."
Utsikt..
|
en tidig morgon...
|
som har mycket att ge!
|
En glad skit, den här dagen händer det!
|
Den här dagen förändrade mitt liv!
|
Cruz de Ferro
|
På väg till Cruz de Ferro. Här begravde jag en gammal förälskelse.
|
Järnkorset.
Detta är toppen! Nu finns utrymme för nya skeenden.
|
Ett gammalt hus på väg ned.
|
Från Facebook:
Jag ger upp...
Jag rättar in mig i ledet. Jag ställer mig i fållan.
Det första jag ska göra när jag kommer hem är att färga ögonbrynen. Kanske transplantera, jag har bara 22 på höger och 14 på vänster sida. Eftersom jag hört att botox är ofarligt tänkte jag ta bort rynkorna. Men jag kan inte bestämma mig för om jag ska ha ringar eller sådana däringa fyrkantiga glasbitar i öronen. Jag vet inte vad glasbitarna symboliserar? Guldringar i öronen tycker jag är fint, har hört att sjörövarna hade det för att det skulle bekosta en kristlig begravning. Sedan har ju läpparna skrumpnat lite så en läppförstoring får bli kronan på verket!
Den vanligaste fågeln här verkar vara gök. Jag hör dem många gånger om dagen och har gjort så sedan jag startade vandringen. Hoppas det blir ett bra gökaår!
|
Och plötsligt fungerar ljudet igen!
|
MOLINASECA
|
På väg nedför, djupa dalar och branta stigar.
|
På väg in i Molinaseca. Många stannar och vilar och äter här men jag fortsatte...
|
En gammal "medeltida" stad med mysiga gränder och restauranter men jag hade inte "lust". Jag fortsatte rakt igenom.
|
Här kom jag ifatt en person... Jennifer.
|
Leden går genom Meson San Isidro Campo.
Blommor jag tänkte skicka till mor.
|
81 Calle Real, Meson San Isidro Campo.
Jennifer var så törstig så hon knackade på och bad om vatten.
|
Inte konstigt Jennifer blir törstig då hon pratar konstant. Men hon hade intressanta saker att berätta.
|
|
Plötsligt slänger Jennifer av sig ryggsäcken och säger att hon inte orkar gå längre. Då kommer en bil körande och hon räcker upp tummen och frågar om hon kan få lift till alberguet. Det går väl bra säger spanjoren som råkar vara ensam i sin bil. Innan de åker i väg säger Jennifer till mig att det skulle vara trevligt om jag kom till alberguet i Camponaraya. Jag bara: ???
|
PONFERRADA
|
Castillo de los Templarios. Ponferrada.
|
Mat på Café Torreon utanför Tempelriddarborgen.
|
Jag strosade vidare. Gick i min vanliga lunk och när jag var trött framåt eftermiddagen dök det upp ett albergue: Naraya i Camposnaraya! Jag checkade in men där fanns ju ingen Jennifer :-(
|
CAMPONAYARA
|
Sexbäddarsrummet.
|
Restaurangen.
|
Jag åt min kvällsvard i restarangen när Jennifer dök upp. Hon blev nog lite överraskad och glad. Sedan satt vi och snackade hela kvällen. Det kändes väldigt bra, naturligt och avslappnat.
|
Vi kom också i samspråk med en kvinna från Kanada, Susan, som vandrade och skulle skriva sin doktorsavhandling om El Camino. Hon hade en massa rolig information. Hon berättade också att hon hade träffat en kvinna i Leon, Shirley. Det är så märkligt: när jag kommer till Roncevalles efter den första dagens vandring och chekar in på det stora alberguet i Roncevalles så fick jag köpa en matbiljett till en av restaurangerna som finns där. Jag köpte en matkupong och när jag kom till Casa Sabina blev jag placerad vid ett litet bord där Shirley och Don, med sitt stora skägg, satt. Vi satt och samspråkade hela kvällen tillsammans med en ung vandrare från Holland. Jag lade märke till att Don var lite orörlig i sin ena arm, han hade kanske haft en stroke? Han pratade inte mycket men Shirley hade desto mer att berätta. Det blev en mycket trevlig första kväll på min första camino. Nu berättade Susan att Shirley berättat för henne att Don hade segnat ned i Leon och dött, det hade varit hans sista önskan, att få vandra El Camino en gång till.
|
|
