Det var trivsamt i Jennifers sällskap. Men jag har en så stark känsla av att inte tränga mig på. Så när hon berättade att hon skulle ta en vilodag kände jag att jag kanske skulle vandra vidare. Annars hade jag gärna stannat i hennes sällskap. Hon var nog nyfiken på mig också, men det "bidde" inget.

Från Facebook:
El Camino avslutas i regn, Gud gråter och jag inser att det egentliga syftet med vandringen är att gråta i katedralen i Santiago. Inget annat spelar någon roll. Här är lite bilder från vardagen:

Villafranca del Bierzo, kallat "lilla Compostela", För att gamla, svaga och sjuka som förr inte orkade ta sig hela vägen till Santiag de Composela fick sitt avlatsbrev precis som vid apostelns grav.

I Trabadelo var det spännande:det spökade. Jag fick ett dubbelrum på tredje våningen. Jag tog ett bad och när jag kom tillbaka var en låda i garderoben öppen. Jag hade inte rört den! Senare på kvällen när jag gått och lagt mig hördes mystiska ljud och så plötsligt gick strömmen!